Våra katter som rest till katthimlen...


Murre från Rö

När sommaren 2002 närmade sig så hade vi bestämt oss. Vi skulle försöka att hitta en kattunge från trakten, så vi hörde oss för både här och där, men ingen hade några bra tips på var det kunde vara kattungar på gång.
Vår kompis Anki Nyström fick höra om våra planer och visste att det på hennes landställe i Rö, strax söder om Norrtälje, fanns kattungar på gång. Inte direkt i granngården tänkte vi, men värt att titta på. På vägen till Gotland för en semestervecka så åkte vi förbi Rö för att titta på kattungarna.
Och där satt denna lilla svartrandiga kattunge som vi blev så förtjusta i. Vi beslöt att fundera på saken och ge besked senare i veckan. Klart att vi skulle ha med honom hem!
På vägen hem från Gotland åkte vi åter upp till Rö och hämtade med honom hem till Värmland. Han blev vår Murre, ”Kungen på Hösserudkullen”! Det bästa han visste var inte att åka bil…..

Murre brukade ofta lova iväg neråt vägen och ta sig en tur bort mot granngården Hösserud för att hälsa på katterna där. Ibland kunde han vara borta några dagar. Framförallt hände detta under mars månad varje år. Han var ju kastrerad men hade ändå starka drifter så att sticka iväg till några andra katter var helt naturligt för Murre. Så gjorde han även denna vår, våren 2009. Skillnaden var bara att han inte kom hem på ganska många dagar, så söndagen den 22 mars begav vi oss ut på en tur för att se vart han tagit vägen, men vi hittade honom inte. Senare på kvällen fick vi via ett telefonsamtal med en granne höra att han blivit överkörd av en bil redan på onsdagsmorgonen den 18 mars men att man inte vetat vems katten var.

Han var vår katt med stort K! En svart bjässe som hade världens godaste hjärta och en päls fin som sammet. Han kunde sova i alla upptänkliga ställningar, som t ex på bilden här ovan.
Vi hoppas nu att han har det bra i sin katthimmel! Vi saknar honom så... Vår Murre.


Vera från Kronoparken

Som sällskap till Murre tyckte vi att det skulle vara bra med en liten kattflicka. Eftersom vi hört att det fanns många omhändertagna katter och kattungar på Katthemmet i Karlstad, så gjorde vi ett besök där på sommaren 2003. Där hittade vi den lilla grårandiga kattungen Vera, som blivit omhändertagen med sin mor och sina syskon uppe på Kronoparken i Karlstad. Hon kom till oss i augusti 2003.
I april 2004 så försvann plötsligt Vera. Hon kom inte hem som vanligt en kväll. Murre var hemma men han var skadad. Han hade två sår efter klor i sidan. Vi befarade det värsta. Kanske hade de både träffat på ett lodjur i skogen och Murre klarat sig. Kanske låg Vera och tryckte någonstans tills kusten var klar. Vi väntade och väntade men hon dök inte upp.
Vi letade och frågade, men ingenstans hade de sett till Vera. När två veckor hade gått började vi nästan tappa hoppet. Då satte vi upp en efterlysning med bild på Vera på Mossbergs Lanthandel.
En vecka senare, alltså när Vera hade varit borta i tre veckor, så hände det vi hoppats på. Telefonen ringde och vi fick beskedet att Vera troligen var den katt som i flera veckor strukit runt vid huset hos våran granne, ca 2 km bort. Ägarna till huset var bara där på helgerna och då hade de i flera veckor sett den lilla grårandiga katten. De hade inte gett den mat i hopp om att den skulle gå hem. Nu hade de gått in på Mossebergs för att handla och såg då våran efterlysning.
Gun och jag kastade oss in i bilen och åkte ner till Hösserud. Där på trappen satt Vera. Hon jamade när hon såg oss och kom försiktigt fram. Vi tog henne med hem och hon åt och sov i 3 dagar innan hon återhämtat sig helt. Vad som hänt de båda katterna vet vi inte men uppenbart är att Vera inte hittat hem.

Vera var den av våra katter som är minst försiktig av sig och det fick till slut sina konsekvenser. Den 6 oktober 2007 blev hon överkörd på vägen vid vår brevlåda. Vera blev bara 4 år gammal. Hon var en underbar katt som höll lite distans till människor. Hon kom gärna och strök sig och tyckte bäst om att bli kliad på huvudet. Vi saknar henne och hennes trippande steg när hon kom oss till mötes.


Malte från Bergstorp

Så fort snön gick bort på våren, dök en tigrerad katt upp vid vårt hus på Hösserudkullen och satte sig ute på gärdet för att spana efter råttor. Det hela började någon gång i slutet av 1990-talet. Vi undrade så var han kom ifrån och om han kanske var hemlös. När vi var ute och talade med honom, så svarade han jamande tillbaka och kom även fram för att bli klappad och kelad med. Ida tyckte mycket om när han kom, så vi tog några foton på dem ihop.
En dag så gick han till och med in i vårt hus och då funderade vi allvarligt på om vi kanske skulle ta hand om den. Bara den inte hörde hemma någonstans i närheten och där de kanske undrade var den hade tagit vägen. Gun tog med sig några av de foton som vi tagit och körde runt bland granngårdarna för att höra sig för om någon kände igen katten. När hon kom till Bergstorp och visade upp fotot så såg de genast att det var deras katt Malte. Mia och Kjell som då bodde på Bergstorp hade undrat så vart han hade tagit vägen.
Malte är född 1990 och hade i hela sitt liv bott på gården Bergstorp. Där bodde han med sin syster Matilda. Matilda gick aldrig från gården, men Malte gick alltså så fort snön smält bort till oss för att jaga, en promenad på ca 2 km.
Vid midsommartid år 2004 så flyttade Mia och Kjell från Bergstorp. Katterna Malte och Matilda skulle bo kvar hos de nya ägarna Anna och Claes, som flyttade in på Bergstorp med sin katt Alfons och en handfull hästar. Detta verkade inte Malte tycka vara en helt bra lösning.
Strax efter midsommar så upptäckte vi att han satt utanför vårt hus redan tidigt på morgonen och inte gick han hemåt som han brukade göra vid 19-tiden på kvällen. Han var helt enkelt kvar runt vårt hus hela tiden. Vi kände att han på något sätt markerade att han kanske ville flytta in till oss, så vi hörde oss för med Mia och Kjell vad de tyckte, och även med Anna och Claes. Alla samtyckte, även Malte.
Och så blev det som så att han flyttade in till oss. Han fick en egen matplats och fick också, vid 14 års ålder, lära sig att gå igenom en kattlucka. Naturligtvis så tycker han att det är skönare när vi öppnar dörren för honom när han skall ut…..
Med tiden blev Malte äldre och fick då diabetes. Under 2009, vid 19 års ålder, fick han också epelepsi. Ålderdommen började göra sig gällande på allvar men Malte verkade trots allt inte så nedstämd. Visst sov han mycket men när det vankades ost ute hos Idas farmor och farfar i Grindstugan så sprang han med fjäderlätta steg dit. Blev han inte uppmärksammad direkt så jamade han tills han fick ost. Nöjd gick han sedan hemåt för att sova en stund till.
Under våren 2010 blev han dock allt sämre och vi såg att hans diabetes också hade börjat påverka synen. Det var dock först i maj månad som han nästan förlorade den helt. Då kände vi att det nog var dags att även Malte fick komma till katthimlen. Det var när vitsippan stod i full blom på Hösserudkullen. Tack Malte för alla härliga år vi fick tillsammans, Malte från Bergstorp!


Micke från Någonstans

Fredagen den 11 november 2005 var jag och handlade under min lunch. När jag kom hem vid 13-tiden så satt det en liten ensam kattunge på trappen. När jag kom närmare så jamade den lite ynkligt och sprang lite skrämt iväg mot drängstugan. Den såg lite hungrig ut så jag gick in och hämtade lite mat i en skål och gick ner mot drängstugan och stallet. Där satt den lilla kattungen utanför målarboden och jamade. När den fick se mig med matskålen så kom den lite försiktigt springande mot mig. Helt klart var den hungrig. När jag ställde ner skålen kastade den sig över maten, den verkade vara jättehungrig. När den åt så kunde jag komma åt att ta upp den och jag tog med den med till trappen på vårt hus. Där fick den äta upp resten av maten. Så fort jag tog upp den så började den att spinna. Både Malte och Vera var med och tittade på och Malte var även framme och nosade och hälsade på den.
När den hade ätit upp så sprang den iväg igen men jag hämtade mer mat och då kom den igen. Jag lämnade ytterdörren öppen för att se vad som hände och det tog inte lång tid innan Malte kom in med den lilla kattungen i tätt följe. När de väl var inne så stängde jag ytterdörren.
Sedan denna dag har Micke, som vi döpte den till, bott hos oss. Vi har satt ut en efterlysning på Mossbergs Lanthandel men ingen har ännu hört av sig. Vi har även frågat runt bland våra grannar, men ingen vet något om denna lilla kattunge.
Uppskattningsvis så var han ca 12-14 veckor gammal när han kom till oss. Han borde alltså vara född i början av augusti 2005.
Han får stanna hos oss tills vidare, om han inte äter oss ur huset förståss. Han äter hur mycket som helst i alla lägen. Malte, som då levde, verkade också ha adopterat honom som någon sorts fosterson……
Sedan i maj 2010 är det Micke som är kungen av Hösserudkullen. Men ni skall veta att han saknar både Murre, Vera och Malte, det märker vi.

Torsdagen den 5 augusti 2010 kom Micke hem på kvällen hoppandes på tre ben. Han kunde inte stödja på höger bakben. Dagen efter blev det besök hos veterinären. Där konstaterades att han brutit ben inne i foten, troligen efter att ha blivit påkörd. Det skulle bli behandling med både gips och trolig operation för att sätta in skruv och därefter minst 6-8 veckor i stillhet utan att få gå ut. Det kändes inte rätt emot Micke att behöva ha honom inne så länge, han som var en katt som var van att vistas ute större delen av dygnet. Och när vi inte heller skulle kunna veta om behandligen hade hjälpt och om han fortfarande hade ont, så var det nog bäst att han fick komma till sina kompisar Murre, Vera och Malte i katthimlen. Ett mycket svårt beslut, men det var nog det bästa för Micke i alla fall.
Nu hoppas vi att han har fått träffa sina gamla kompisar igen och att de alla fyra har det skönt tillsammans. Vi saknar honom så mycket, vår Micke!!!
Så här diktar Ida:

Micke
Först finns dom inte, sen föds dom.
Sen växer dom, men är ändå så små.
Och hur det kan få plats ett så stort hjärta i den lilla, lilla kroppen det fattar jag inte.
Och sen när man har fäst sig vid dom så får dom vingar och lär sig flyga.
Och sen så finns dom inte mer, förutom i ens hjärta...
Kommer alltid älska dej Micke! <33

Ida



Åter till Våra katter.


Copyright © Håkan Bergström, skapad 2007-10-11, uppdateard 2010-08-10.