In English - På Engelska
Ånskolunds Gästgiveri

i Ånimskogs socken i Dalsland


Klicka för att förstora

Ånskolunds Gästgivaregård i början av 1900-talet.
Gustaf Bäckström och hans hustru Lisa-Maria med släkt och tjänstefolk.
Kilcka för att förstora!


Gästgiveriet i Ånskolund, eller "Lunden" som det också kallades, i Ånimskogs socken,
Älvsborgs län, drevs under slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet av min anfader
Anders Månsson Wall.

Nedanstående text är hämtad ur boken om Ånimskog
och är skrivet av Conny Källvik.



[ Kort historisk bakgrund ] [ Gästgivare på 1600- och 1700-talet ] [ Knotande bönder ]
[ En resandes omdöme ] [ Överförfriskad gästgivare ] [ Skjutsningsverksamhet ]
[ Gästgiveridagböcker ] [ Förteckning över kända Gästgivare ] [ Besöket av Linné ]


KORT HISTORISK BAKGRUND.

Gästgiverierna kom till efter det att våldgästning förbjudits i vårt land. Olika lagar och förordningar gällde under 15- och 1600-talen. Det anses att 1734 års lag var den mest utförliga. "Bygninga balk" från nämnda år föreskrev:

"Wid almäna lands och siö wägar skola nödige skiuts och gästgifware gårdar wara, ej längre från hvar annan, än högst twå mihl. Konungens Befallningshafwande äger å Härads Ting them lägga att inrätta i hwarje Härad, helst å Kronens jord. finnes ej Kronohemman så när; hafwe tå Frälseman, eller skattebonde, them å sin jord, eller skifte med Konungen, och tage wederlag. I hwarje kiöpstad böra ock wara gästgifware och formän, så månge, som ther behöfwas".

1766 kom så förordningen om gästgivardagboken. Här skrev resandena in sina namn. Man hade också möjlighet att notera klagomål, exempelvis om gästgivaren ej fullgjort sin skjutsningsskyldighet. En sådan anmärkning mot gästgivaren var allvarlig och skulle behandlas av landshövdingeämbetet för ev. vidare åtgärder.

Skjutsningsverksamheten vid gästgiveriet fungerade enligt följande rangordning:

Så kallade hållskjutsar som hölls av bönderna, skulle finnas vid gästgiveriet vid bestämda tider, och togs i anspråk i första hand. Därefter kom gästgivarens egna hästar i tur. Slutligen kom böndernas reservhästar i anspråk.

Vem som helst fick inte anlita skjutssystemet. Det var förbjudet för soldater, tiggare och gesäller, samt för varutransporter, med undantag för vissa känsliga färskvaror.

De moderna kommunikationerna kom så småningom att medföra gästgivareverksamhetens avvecklande. Det sista gästgivarekontraktet i vårt land löpte ut så sent som 1928.


Klicka för att förstora

Nummer 1 på kartan markerar Ånimskogs hembygdsgård.
Kilcka för att förstora!


GÄSTGIVARE PÅ 1600- OCH 1700-TALET.

Hur gammal gästgivarverksamheten varit vid Ånskolund vet man inte med säkerhet.

Den tidigaste verksamheten vittnar Tössbo härads domböcker om. Där kan utläsas att Gullbrand Jonsson och Jon i Lunden satts till krögare år 1638.

År 1663 finns antecknat att post- och gästgivaregarden i Lunds verksamhet ansågs som svag "och ville befrias därifrån". 1670 var dock verksamheten fortfarande igång: "Nils Hansson i Lund har en tid haft gästgiveri och postbärande och erbjöd sig vidare göra det, varför de andra jordägarna på den 1/2, som han åbor, skall lega åt honom sin jord".

1677 härjade fienden i våra trakter, varvid Nils Hansson och Örjan Svensson fick sina hus brända av fienden.

Utöver denna brand härjades gästgiveriet och Lund av en svår brand natten mellan den 1 och 2 oktober 1748, då alla husen brann ned för Lars Thyberg och Erik A. Wall.

Den senaste branden inträffade år 1862, då ladugårdsbyggnaden brann ner till grunden med sin djurbesättning.

Av alla gästgivare vid Ånskolund är
Anders Månsson Wall den mest kände. Vid vilken tidpunkt han tillträdde som gästgivare är osäkert. Troligen drev han verksamheten från år 1680 och tillsammans med Örjan Svensson från år 1681. Att nämnde man Örjan Svensson var gästgivare framgår av 1703 års dombok. Örjan Svensson blev år 1723 häradsdomare.

År 1716 hade tinget att behandla anklagelsen att avskedade ryttaren Erik Holm okvädat gästgivaren Anders Månsson Wall i Lunden.

År 1720 finns antecknat att Anders Wall var kyrkovärd i Ånimskog.

Husesyn genomfördes år 1721 i Lunden "där gästgivare Anders Månsson Wall innehar gästgivaregården under förpantning av kronan".

År 1732 kom Anders Wall i konflikt med sin f.d. kompanjon, Örjan Swensson, som nu arrenderade själva gården, medan Wall drev gästgiverirörelsen. Enligt Wall misskötte Swensson sitt arrende och bröt mot gällande kontrakt, varför Wall lät kalla på krono-betjäningen, för att avhysa Swensson. Detta lät sig nu inte göras så lätt. Örjan Swensson författade en skrivelse med okänt innehåll till landshövdingen. Det hela resulterade i att Örjan Swensson inte bara skulle få behålla sin åborätt, utan dessutom få rätt att köpa det fjärdels hemmanet Lund!

Anders Wall blev naturligtvis bestört och skrev ett långt klagobrev till landshövdingen där han krävde upprättelse, menande att Swensson föredragit en rad besynnerliga och oriktiga omständigheter. Han kunde inte nog beklaga sitt öde att "på detta sättet måste hamna i svårigheten att draga med trotsig och egenvillig åbo".

Tvisten löstes så småningom i en västgötaklimax, allt fick bli vid det gamla och båda verka som tidigare.

Anders Wall uppnådde enligt dödboken den aktningsvärda åldern av 102 år. Sitt sista barn avlade han vid 80 års ålder. Domboken av år 1729 förmäler följande: "Anders Månsson Wall, nu 80 år, är nu gift för 5 gången, med Hedvig Stiernborg och har med henne fyra levande barn, små. Barnen av förra kullarna äro fem söner och två döttrar, däri inräknat en sonson, och de skall ha hundra daler silvermynt varje och 1 silverkärl".

Uppgiften om Anders Walls höga ålder stämmer inte, då man jämför dombok och dödbok. Enligt dödboken avled han år 1738. Om dombokens uppgift att åldern år 1729 var 80 år, skulle han således varit 89 år vid sin bortgång.

Tössbo häradsrätt höll tidvis förr sina tingsmöten vid Lund. Från år 1737 finns t.o.m. i ett protokoll antecknat, att skogvaktaren Lars Tyberg i Ånskolund, tillsammans med några grannar erbjöd sig att bygga nytt tingshus, om tingsplatsen flyttades till Ånskolund. Tyberg fick dock det svaret, att landshövdingen fastställt, att tingen ständigt skulle hållas i Torpane och ingen anledning till flyttning gavs.

Enligt berättartraditionen skulle en man blivit torterad vid Lund, för att förmås bekänna ett grovt brott. Mannen blev svårt vanställd under tortyren. Under det att denna behandling pågick, kom bud att en man på sin dödsbädd erkänt brottet. Den sorterade gavs i efterhand det omdömet att han "förhållit sig manligt under pinan".

Klicka för att förstora

Ånskolunds Gästgivaregård från norrsidan.
Foto sommaren 2000.
Kilcka för att förstora!


KNOTANDE BÖNDER.

År 1812 kom hårda bestämmelser om böndernas skyldighet i hästhållningen. Samtliga hästar skulle ställas till gästgiveriets förfogande.

Vid denna tidpunkt var Segol Tyberg gästgivare. De båda bönderna, Anders Jonsson, Knollen och Peter Jansson, Listetorp, bevärade sig över beslutet. Det tycks som om de båda fått för sig att detta var ett egenmäktigt beslut av Tyberg. De skrev bl.a.:

"Utan att äga den ringaste kunskap om en rättegång i ett oss så nära rörande ämne som detta tillfälle hitställas oss den 29 juli genom en nämndeman ifrågavarande utslag, som åliggande oss, i anledning av gästgivaren Segol Tybergs i Lund ansökan att tills vidare fortskaffa alla denna stråkväg emellan Värmland och Västergötland passerande kurirer, varav alltså följer, att våra trenne hästar, de enda dragare vi kunna föda, alltid skola vara till hands för slik skjutsning. Om 3/4 hemman Knollen och Listetorp, båda krono skatte, äro närmast belägna Lunds gästgivaregård, så kan väl icke billigtvis därav uppstå den följd att 3/8 hemman härav, gästgivare Tyberg själv äger 2/8 efter hälft i Listetorp, som alltså nu ej kommit ifråga, bör bestrida alla kurirskjutsar för hela reservlagret som inalles över hela dess tjäll. Är i den belägenheten att ej få nyttja våra hästar till kvarnresor och skogskörslor."

Landshövdingeämbetet tillställde de båda männen en skrivelse där det framhölls att "förökad rörelse och kurirväxling genom sammandragne trupper här i orten förekommit deras klagan och förordnat, att kurirskjutsen sedan mera allmänt nödig och anbefalld, borde vid Lund likasom andra större gästgivaregårdar, utgöras efter tur och ordning av revers lagat."

I och med detta svar lät sig de båda bönderna sig nöja och återtog sitt överklagande.


EN RESANDES OMDÖME.

Ånskolunds närmast liggande gästgiveri var i söder Holm, 1 3/4 mil, i nordväst Hensbyn i Fröskog, 1 1/2 mil samt Torpane i norr, 1 3 / 8 mil.

Lignell uppger att Lund hade att hålla 48 reservhästar, Holm 39 och Torpane hela 56 st.

År 1820 företog läkaren och fornforskaren O. Ch. Ekman en resa genom landskapet. Hans omdöme att samtliga gästgiverier i Dalsland var usla gällde även Ånskolund. Här nedan följer ett utdrag ur hans dagboksanteckningar:

"Den 12 Fredag. Kl. 1/2 6 reste jag från Hengelsö till G.gården Lund 1 1/8 mil. Vägen god och utsigten mycket vacker. En usel G.gård. Luxen har tilltaget grufligt bland bondfruntimmema på Dahlsland. Bondhustrurna nyttja Silkeshawlar, som kostar 36 Rgds stycket. Lamantins klädningar och en del till och med Silkesstrumpor. Westgötha Handlande hafva mycket skuld till detta öfverflöd. Pigorna, oaktadt de blott harva 7 Rgds i lön om året kläder sig också öfverflödigt. En dräng har 30 dahl. Riksgds i lön. Här brukas allmänt att hänga skinnvaror och kläder med skinnbremer på afträdesrummen, såsom ett säkert ställe att bevara dem från mått och mal. För ett ovandt öga förekommer det besynnerligt att se Afträdesrummet inrättade till Garderober."


ÖVERFÖRFRISKAD GÄSTGIVARE.

Kommunalnämndens ordförande på sin tid, Adolf Larsson, har i sina dagboksanteckningar berättat något om Ånskolund. Adolf Larsson föddes i Lund år 1851. Föräldrarna var Lars Larsson och Brita Helena Qvick. Lars Larsson var på sin tid gästgivare. Hans föregångare hette Lars Thyberg.

Adolf Larsson har i sin dagbok skildrat en episod från Thybergs tid:

"Det har berättats att då kung Carl den fjortonde reste genom landet, strax efter att han blifvit Sveriges konung, reste han denna väg. Majestätet hade stor svit i sitt följe samt egna kockar och kök och ämnade i förbifarten att göra ett uppehåll i Lund för att spisa middag, hvarom order utfärdats till dåvarande ägaren och gästgifvaren Lars Tyberg genom underbärande kronolänsman för att allt skulle vara klappat och klart till ett värdigt mottagande för majestätet. Då dagen kom var en afsevärd massa folk samlade på Lund, alla ville se kungen, och länsman och fjärdingsman saknades ej heller i ofredningens upprätthållande naturligtvis. Innan kungen kom hade gästgifvaren som gerna ville ha en sup tagit väl mycket till bästa och gick bland folket och skröt och skräflade begagnande sina vanliga uttryck: "Idag fäkta mej i den frågan, skall hans Majestät spisa i mina hus", o.s.v. Då kungen kom vart Tyberg emellertid så oredig att fjerdingsmännen med våld måtte aflägsna gubben och stängde i hastigheten in honom i ett närbeläget svinhus."


SKJUTSNINGSVERKSAMHET.

År 1882 utlämnades skjutsningen vid gästgiveriet på entreprenadauktion. Detta kan tyckas ett något egendomligt förfarande, eftersom det faller sig naturligt att gästgivaren själv rent praktiskt, ja även ekonomiskt, handhar denna syssla. I detta fall blev det också gästgivaren som erhöll uppdraget:

"Sedan Konungens Befallningshavande i länet funnit skäligt antaga det av gästgivaren A. Petersson i Ånskolund vid entreprenadauktion den 5 sistl. juli gjorda anbud om skjutsningens övertagande vid gästgivaregården Ånskolund i Tössbo härad, stadgas härmed följande villkor, att till efterrättelse lända:

    l. Entreprenören skall varje dygn vid gästgivaregården tillhandahålla två hästar inom en halv timma, två hästar inom en timma och fyra hästar inom tvenne timmar efter skedd beställning, varmed iakttagas att skjutsdygnet räknas från kl. 6 eftermiddagen det ena dygnet till samma tid det andra.

    2. Skjutslegan utgör en krona 60 öre milen för varje häst.

    3. Utan särskild ersättning skall vid gästgivaregården tillhandahålles erforderligt antal skjutsar samt emot stadgad lega fem ämbetsåkdon.

    4. Ifrågavarande skjutsentreprenad avser en tid av tre år, räknat från den 1 januari 1883.

    5. Det åligger entreprenören att i tillämpliga delar ställa sig till noggrann efterrättelse gällande föreskrifter angående gästgivares och skjutsandes skyldigheter.

Tössbo länsmanskontor, den 2 december 1882. A. F. Wikman."


GÄSTGIVERIDAGBÖCKER.

En enda dagbok från 1830-talet finns bevarad. Dessutom finns ett antal böcker från perioden 1895 - 1911. Vilket år gästgiveriverksamheten vid Ånskolund upphört har inte gått att få fram, kanske den upphörde just år 1911. Från år 1901 finns följande resande upptagna i dagboken för första kvartalet:

Datum
3 jan.
4 "
5 "
9 "

 
13 "
19 "
23 "

 
13 febr
14 "
15 "
17 "
8 mars
10 "
12 "
24 "
Namn
G. Stenson
Dito man
Nilsson
Hj. Nissbeth
Th. Kylén
Moberg
Fröken Främling
Olsson
Peterson
Möller
d:o
G. Lindholm
Dito man
Dito man
Yngve Bergman
Lossfält
J. A. Andersson
Lindberg
Rapp
Varifrån
Göteborg
Dito
Göteborg
Åmål
Dito
Dito
Grästorp
Göteborg
Arvika
Tyssland
Wassviken
Göteborg
Dito
Dito
Göteborg
Fröskog
Edsvalla
Göteborg
Mellerud
Varthän
Ånimskog
Sandbol
Ånimskog
Ånimskog
Dito
Dito
Ånimskog
Tösse
Mellerud
Mellerud
Ånimskog
Tydje
Fröskog
Ånimskog
Köpmannebro
Mellerud
Ånimskog
Tösse
Ånimskog


FÖRTECKNING ÖVER KÄNDA GÄSTGIVARE.

1637

Gullbrand Jonsson och Jon i Lunden

1670-

Nils Hansson i Lund

1681-

Anders Wall och Örjan Svensson

1716 -1732

Anders Wall, avled 1738.

1737 -

Lars Thyberg (står angiven som skogvaktare). Det är tveksamt om och hur länge Lars Thyberg var gästgivare. Han avled 1766.

1750-talet

Erik Wall, född 1723, avled 1755

1750-talet

Anders Wall, född 1718.

1768

Jakob Persson.

1770-talet

Göran Johansson

 

Lars Thyberg, son till den tidigare, född 1753.
Göran Johansson, i detta årtiondes början.

1797

Sven Persson, Jan Svensson

1780 - 1815

Segol Thyberg, född 1758, avled 1815.

1814 - 1825

Lars Thyberg, född 1783.

1820

Jonas Thyberg, född 1799.

1826 - 1834

Lars Thyberg, Peter Svensson.

1835 - 1845

Lars Thyberg?

1845 - 1849

Erik Nilsson, född 1802.

1850 - 1860

Lars Larsson, född 1809.

1861 - 1883

Andreas Petersson, född 1821.

1885 - 1900

?

1900 - 1917

Gustaf Bäckström, född 1836 i Torrskog, avled 1919.


BESÖKET AV LINNÉ.

Bernt Qvist har läst Axel Liljedal, som skriver i Hembygden 1930 att:
- den 24 juli 1746 övernattade Linné i Mellerud.
- den 25 juli fortsatte han mot Åmål. När Linné passerade Wasswiks grufvor, som lågo "- 1/2 quart ifrån Landswägen -" noterar han att "SPATUM album lamellosum undulatum, en eljest sällsynt sten, sågs här i gruset, allmänt ibland Quartzen".
"I Lund (1 7/8 mil från Mellerud), där taken lyste vita av hälleknopparnes rika blomsterprakt, gjordes första uppehållet för dagen, förmodligen med frukost på gästgivargården."
"Ånimmen en stor sjö låg på wästra sidan wägen. Ånimswimma…"
Detta citat tas upp och kommenteras av Tage Sjöblom i avdelningen om fiske.


Åter till Vår Släkthistoria.


Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2001-08-28