i Stockholm

Fotografi från sommaren/hösten 1919. Klicka på bilden för att göra den större! Samma vy den 28 mars 2006. Huset på bilden ovan, Stora Träskgatan 17 i kvarteret Såpsjudaren no 1 o 2, Johannes församling i Stockholm, var Hulda Westlunds födelsehus. Fotografiet återfinns i familen Östmans familjealbum och fotografen var sannolikt Werner Östman. Fotot togs troligen under sommaren/hösten 1919 och till fotot finns ett tillägg skrivet av sonen Pelle: "Mormors födelsehus Birgerjarlsg. där Olympiabio sedan blev, rivdes 1920". Stora Träskgatan hade under en viss tid även namnet "Nya Vägen". Stora Träskgatan ändrade senare namn till Birger Jarlsgatan. Idag har platsen där huset låg adressen Birger Jarlsgatan 41 A. Se karta och bilder på nuvarande hus på Hitta.se. Trappan upp mot Johannes kyrka fick namnet Jutas Backe. En tid hade trappan också namnet Italie Backe. Huset på Stora Träskgatan 17 låg vid södra änden av det som kallades "Träsktorget", som senare blev Eriksbergsplan. Läs nedan om trakten runt Träsktorget på 1800-talet. Här följer några bilder från www.stockholmskallan.se som också visar huset vid Stora Träskgatan 17. Birger Jarlsgatan 1890-1900 Bilden på stockholmskallan.se Birger Jarlsgatan 1897 Bilden på stockholmskallan.se Jutas Backe 1897 Bilden på stockholmskallan.se Jutas Backe 1902 Bilden på stockholmskallan.se Birger Jarlsgatan 1902 Bilden på stockholmskallan.se Birger Jarlsgatan 1911 Bilden på stockholmskallan.se Fler bilder finns på Stockholmskällan på följande sidor: Bilder på Jutas Backe Bilder på kvartet Såpsjudaren Jutas Backe och Träsktorget, omkring år 1910-12. Jutas Backe med kv Italien t.v. och kv Såpsjudaren t.h. Mars 1900 På kartor över området från olika tider ser man hur området var planerat. Plankarta öfver Stockholm renoverad år 1853. Karta från 1863. Stockholmskarta år 1885. I boken "Stockholms Spökhus och andra ruskiga ställen" av Stig Linnell från 2002 finns nedanstående beskrivning av trakten runt Träsktorget. Publiserat med tillstånd av författaren. TRÄSKTORGET Eriksbergsplan - Birger Jarlsgatan Ett av stans ruskigare ställen på 1800-talet var trakten kring Träsktorget. Det låg vid södra änden av Träsket, som en gång var en rätt stor sjö. I norr började den ungefär vid Frejgatan, bredde ut sig kring Roslagsgatan och Birger Jarlsgatan, täckte Jarlaplan och slutade i söder vid nuvarande Eriksbergsplan. Från Träsket rann Träsk-rännilen längs Birger Jarlsgatans nuvarande sträckning ned till Nybroplan, där den mynnade ut i Katthavet - nu Berzelii Park. Träsket användes som avstjälpningsplats för sopor. Med tiden fylldes sjön ut med avskräde, slammade igen och krympte till en stinkande vattensamling som gjorde skäl för sitt namn. I början av 1800-talet hade den processen gått ganska långt. Den sjöutsikt som erbjöds här, var inte efterfrågad av det finare Stockholm. KÅKEN, SKAMPÅLEN, TRÄHÄSTEN Bebyggelsen runt Träsktorget var eländiga kåkar och ruckel där bara de fattigaste och uslaste bodde. På torget placerades år 1810 den så kallade "kåken" som var spöpålen med stadens "justitiebeläte" Kopparmatte på toppen, trähästen med sin vassa rygg där dömda för djurplågeri fick sitta med tyngder på fötterna och skampålen där förskingrare och skojare kedjades fast för att hånas och bespottas. En och annan avrättning ingick också i underhållningen på denna dystra plats. Straffredskapen hade sedan medeltiden stått på Stortorget. 1776 hade de flyttats till Packartorget (Norrmalmstorg). Deras plats på Träsktorget var ungefär vid den lilla Spårvägsparken - numera omdöpt till Karl Staafs park - där Birger Jarlsgatan öppnar sig mot Eriksbergsplan. Kartskiss över Träsktorget 1830. I norra ändan står straffredskapen, spöpålen (1), Kopparmatte (2), trähästen (3) och skampålen (4). Bakom dem leder en trappa ut till Träsket "varest alla stadens skittunnor slogos, som sluteligen fyllt pölen". I torgets södra ände låg "skitbärarkärringarnas bostad" och fyrkanten intill markerar krogen "Vackra Klara. SKITBÄRARKÄRRINGAR Bakom dem ledde en trappa ned till Träsket. Där började på 1830-talet stans "skitbärarkärringar" tömma sina tunnor. De kallades också "pudrettkärringar" och var oftast utslagna, svårt alkoholiserade och före detta straffade kvinnor. Sommartid bar de dasstunnorna mellan sig på en stång, på vintern drogs tunnorna ibland på kälke. Många stockholmare hade för vana att bjuda den som hämtade tunnan på en sup. "Kärringarna" var därför ofta rejält påstrukna när de närmade sig sin slutstation på Träsktorget. Det finns historier om hiskliga kälkfärder nedför Brunkebergsåsens backar. Både dasstunnor och "kärringar" var fulla och ofta slutade det med att hela eländet välte nere på Träsktorget. DÖDGRÄVARGRÄND Skitbärarkärringarna inkvarterades i en barack vid torgets södra ände, ungefär i höjd med Jutas Backe. Där låg också en ökänd krog som hette "Vackra Klara". De små gränderna som klättrade upp mot den av spöken hemsökta Johannes kyrkogård, bar hemtrevliga namn som Bödelsbacken (nu Snickarbacken) och Dödgrävargränd (nu David Bagares Gata). År 1833 blåste Kopparmatte ned från sin stolpe i en storm som drog in över Träsket från norr. Han står numera och hytter med sitt spöknippe på Stockholms Stadsmuseum. Den Kopparmatte som står två trappor upp i Rådhuset på Scheelegatan är en kopia. Själva skampålen stod emellertid kvar med sina halsjärn och sina rostbruna påspikade plåtar där man kunde läsa namnen på dem som fått stå där och skämmas. KOLERAN HÄRJAR Koleraepidemin 1834 härjade svårt i fattigkvarteren kring Träsktorget. I kvarteret Träskfloden var dödligheten 8,6 procent, vilket var högst i stan. Ett kolerasjukhus inrättades tillfälligt i krogen Claes på Hörnet vid Surbrunnsgatan. Spöstraffet avskaffade 1855. Redan innan dess hade djurplågarnas straffredskap, trähästen, försvunnit från Träsktorget. Men "kåken" och spöpålen stod kvar som en sorts makabra monument på torget åtminstone till 1857 - enligt vissa uppgifter till 1864. SKRÄCKROMANTIK Under tiden hade trakten kring Träsktorget börjat få en viss litterär ryktbarhet. Den skräckromantiska litteratur som i seklets början blivit populär i Frankrike och England genom författare som Eugéne Sue och Charles Dickens hade fått efterföljare i Sverige. Det var till exempel Carl Jonas Love Almqvist, August Blanche och C.F. Ridderstad. De hämtade alla inspiration till rysliga skildringar av brottslighet, fattigdom och lastbarhet i de ruskiga kvarteren kring Träsket. Almqvist använde miljön i "Syster och bror", Blanche i "Kråknästet" och "Lurendrejaren" och Ridderstad i sin romanserie "Samvetet eller Stockholms mysterier". "Denna ödsliga, vanlottade och misstänkta trakt, som äger sitt Stortorg i det så kallade Träsket, sitt palats i den på ett berg belägna, av orenlighet och armod omgivna boning, vari de så kallade 'prinsens gubbar' blivit inhysta, och sina monumentala prydnader i spöpålen och schavotten," skriver Ridderstad. HEMLÖSA I JORDHÅLOR Torget döptes 1865 om till Roslagstorg, men området förblev slum under nästan hela 1800-talet. Den stora bostadsbristen på 70- och 80-talen gjorde snarast misären värre. Det berättas att bostadslösa, för att ha någonstans att sova, grävde sig jordhålor i lerbankarna kring Träsket, som då höll på att fyllas ut med schaktmassor från Tyskbagarbergen. Livet vid Träsket skildras också i ett billighetstryck från 1880-talet med den inbjudande titeln "Taflor ur mörderskan Julia Kristina Bomans lif". Till Prisma bok.