Ingeborg Andersdotter

Ingeborg föddes år 1630 på gården Berg i Väse socken i Värmlands län. Hennes föräldrar var Bonden och Rättaren Anders Hallorsson och hans hustru Gunilla Bengtsdotter. Enligt dödsboken skall hon ha varit född 1626 men detta torde ej stämma då föräldrarna gifte sig först år 1630.

Hon gifte sig år 1648 med bonden och kyrkvärden Olof Biörsson och de bodde på gården Berg i Väse socken.

Ingeborg avled den 8 februari 1707, 77 år gammal, på gården Berg i Väse socken, Värmlands län.


Barn:
  • Lars, * 1651, Väse.
  • Brita, * 1656, Väse.
  • Sven, * 1660, Väse.
  • Bengt, * 1670, Väse.

    Sonen Sven prästvigdes senare och tog sig namnet Sveno Olai Vigelius. Han var kyrkoherde och prost i Sunne och avled den 28 april 1719 i Sunne socken. Se hans herdaminne nedan.

    Sonen Bengt tog sig också efternamnet Vigelius och följde brodern till Sunne där han blev klockare.




    Ur Karlstads stifts Herdaminnen - Kyrkoherdar i Sunne pastorat.

    SVENO OLAVI VIGELIUS. 1689-1710

    "F. i Väse 1660, son till bonden och kyrkvärden Olof Björnsson i Berg och Ingeborg Andersdotter (som var syster till kb i Nyed Benedictus Andreæ Bergius). Efter genomgång av Karlstads skola och gymn. stud. i Uppsala 1679 1319, disp. pro ex. 1684 26/6 (De honesto. Pres. Johan Bilberg) och pro gradu 1687 11/6 (De igne fatuo. Pres. Petrus Lagerlöf). fil. mag. 1688 11/12, informator i Stockholm för "Grosshandlare Rolands söner" (möjligen kryddkrämaren Roland Eliæson, vilkens två söner blev adl. von Roland) och blev där i tur och ordning förlovad med dennes två äldsta döttrar, vilka dog före bröllopet, prv s. å. och e. o. pred. vid Kungl. Livgardet, kh i S. 1789., tilltr. genast. v. prost i Fryksdals kontr. 1707 och ord. dito 1714, orator på prästmötet 1691, vice preses 1694 och preses 1695 m. en avh. De creatione. 1) Död 1719 28/4, begr. i S. s. å. 2/8.2)

    Släkten Vigelius härstammar från Rör i Väse. Bonden därst. Algot Jonsson, som levde på 1500-talet, hade en son Olof, som blev farfars far till S. V., samt en son Lars, som blev kb i Köping och stamfader för finska adl. ätten Ekenberg. 3) F. Fryxell berättar, hur det gick till. att S. V. vid blott 29 års ålder fick stiftets indräktigaste pastorat. Han hade förlovat sig med kh Johannes Isers dotter. Dennas farbror, pastor primarius Matthias Iser, som stod högt i gunst hos konungen, skall ha utverkat S. V:s utnämning 4)

    Den minnesvärdaste händelsen under S. V: s kh-tid var kyrkans brand 1699 19/7, då den kl. 6 på aftonen blev "utav en faselig ljungeld itänd." Kl. 11 på natten återstod blott murarna och även de illa åtgångna "av ett så fägnesamt Herrens hus, vilket förmodeligen det härligaste var i hela stiftet" och som förs. "inom 30 år ... uppmurat. täckt och med kosteligt torn sirat."

    Klockorna "smälte i tornet och dropptals nederföllo," och de "dödas lekamenar uppbrunno i gravarna och skontes ej heller de, som med tjocka likstenar voro övertäckte."5) Kyrkan hade fullbordats under S. V:s tid med läktare och sakristia och altaruppsättningen, som man dess bättre lyckades rädda, var blott två år gammal. Till branden knyter sig en sägen om en bonde, som från generalen Jonas Gyllenspetz' förbrända hand stulit en dyrbar ring. Sägnen har gett uppslaget till Selma Lagerlöfs roman Löwensköldska ringen.

    Inte sällan möter vi S. V:s namn i häradsrättens protokoll. En rad tidsbilder från en landsförsamling under stormaktstidens slutskede har därigenom blivit bevarade. Än utgör de exempel på en massiv vidskepelse, än på ett tygellöst leverne och vanhelgande av vilodagen. En gång tar han med skärpa itu med "det utspridde tal och rykte, som gått här i bygden," att man i prästgården haft besök av "den onde anden själv" och att han måst tillkalla sina båda kaplaner för att få honom driven ur huset, vilket med nöd och näppe lyckades.6) Vid ett annat tillfälle inskrider han mot det "fylleri och drickande om sön. och helgdagar," som skedde vid Gräsmarks och Fryksände kyrkor före, under och efter gudstjänsten. Rätten åtvarnade de skyldiga och förständigade dem att inte blott på själva högtidsdagen utan även aftonen och natten förut avhålla sig från "ett slikt olovligt Guds gåvors överflödia förtärande." 7)

    År 1712 fick S. V. fasta på 1 mtl Görtsbyn och 1 mtl Rådom, båda i S.. vilka han köpt vid sekelskiftet. 8) Den senare gården överlät han fem år senare till sin 2:dra hustru som vederlag för att han "i dessa besvärliga och medellösa tider nödgats avyttra" hennes "fasta arvegods", halva sätesgården Västsjö i Övre Ullerud.9)

    G 1:o i S. 1689 28/7 m. Sara Iser, död i sept. 1697, dotter till företrädaren. Barn: Anna Maria, f. i S. 1690 28/3, död därst. i juli 1696. - Helena, f. i S. 1691 10/5, g. m. kh i Väse Elavus Fryksell. - Johan, f. i S. 1693 26/1, död därst. s. å. 27/8. - G. 2:o på Apertin, (St.) Kil, 1698 7/6 m. Sara Erlandsdotter Cameen, f. 1670 23/7, död 1745, dotter till sekreteraren vid Göta hovrätt Erland C. och Christina Matthiædotter Plenningsköld.
    Barn: Erland (kallade sig Wigell), f. i S. 1703 29/7, "var ingenting", död i juni 1766 (ej i S.). - Johan Gabriel (kallade sig Wigell), f. 1704 11/10, auditör, sedan kornett vid Skånska kavallerireg:tet, död 1766 15/6. - Carl, f. 1706 29/6, död i S. 1707 29/3. - Sara Beata, f. i S. 1709 18/8, död 1776 27/10, g. i S. 1728 26/6 m. Magnus Adolf von Kiessel, f. 1700, död på Åneholm, Frykerud, 1763 25/8.
    1
    ) I handskr. i KSLB. 2) Enl. Bengt Piseators gravskrift. Upps. u. å. 3) Jully Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill den stora ofreden. Helsingfors 1909, s. 95. 4) FFVA. 5) DKKM 1699. 6) Fryksdals DB, sept. 1700. 7) Fryksdals DB, sept. 1711. 8) Fryksdals DB, sept. 1712. 9) Fryksdals DB, aug. 1717."


    Källor:

  • Bo Lindwalls uppställning över skalden Nils Ferlins anfäder.
  • Kenneth Mossbergs uppställning över "Glumserudsanor från Wäse socken i Värmland".


    Åter till antavlan.


    Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2001-06-26